Ett fönster mot livet
Fotandet som fristad
Mitt foto intresse började i vuxen ålder, jag skulle säga att det tog försiktig fart 2012 och då var jag 41. Jag upptäckte att fotandet hjälpte mig att koppla bort tankarna på jobbet. Det blev en aktivitet i både hjärna och kropp som var bra. Jag kan fortfarande känna lite av samma effekt. Bilden togs ikväll när jag behövde försöka rensa tankarna något.
Mvh Terje
Ta vara på tiden
Man ångrar aldrig ett kvällsdopp. Dalälven är fortfarande sval, på ett skönt sätt. Alldeles tyst förutom en intensiv matta av fågelsång. Efter en stund såg vi en bäver som korsade från ena sidan till den andra.
Mvh Terje
Enahanda, ingalunda
Är det inte tråkigt att åka till samma sjö? Jo, kanske. Samtidigt är det ju aldrig riktigt det samma. Naturen ändras hela tiden. Den lever. Några bilder från tisdags kväll.
Mvh Terje
22
I dag plockade jag upp henne i bilen på parkeringen utanför vår lägenhet. För 22 år sedan plockade jag upp henne på en moped i Grekland. Vi åkte till ett vattenfall och förlovade oss. Och på den vägen har det varit sedan dess. Nu sitter hon inte bakom på en moped, snarare bredvid i en KIA. Det spelar ingen roll så länge hon sitter i närheten.
Mvh Terje
Morgon vid sjön
Återigen. Det är många morgnar jag åkt hit. Inte för att det är någon märkvärdig sjö på något sätt. Men det är lugnt. Lugnt på det där sättet som gör att man slappnar av helt. Några bilder blev det också.
Mvh Terje