Digital hålkamera. Del 2.

World Pinhole Photo Day 2024 inföll söndag 28 april. Då fixade jag till ett pinholeobjektiv på morgonen, testade det på en kompis vid lunch och utsatte så småningom mina högt ärade bloggläsare för resultatet. Länk:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/digital-halkamera-del-1.htm

Första försöket läckte en hel del ljus. Hålet var inte optimalt för att ge maximal skärpa. Jag är inte säker på att "maximal skärpa" är rätt mål, "konstnärligt mest tillfredsställande oskärpa" vore kanske ett bättre mål, men jag ville ändå testa. Så jag gick hem och gjorde ett nytt försök.

Gör-det-själv är ju själva kärnan i pinholefotorörelsen. Men den som inte vill mecka med DIY kan köpa ett 0,2 mm precisionstillverkat hål i 0,01 mm rostfritt stål, svartbehandlat med 98 % absorption. En nackdel är priset. 113.90 engelska pund motsvarar 1410 kronor. Frakt, tull och moms tillkommer.

https://www.edmundoptics.com/p/200m-aperture-diameter-unmounted-acktar-blackened-pinhole/40621/

Jag använder plåt från läskburkar av aluminium. Den är 0,11 mm tjock, spänstig och ändå formbar. För att göra ett runt, koniskt hål med minsta möjliga effektiva plåttjocklek i själva öppningen tryckte jag hörnet på en instrumentskruvmejsel hårt mot plåtbiten på ett porslinsunderlag. Sen roterade jag plåten med fingret tills det blivit ett mycket litet hål. Med en synål som tolk och en mikrometer mätte jag upp det. Hålet hade blivit cirka 0,25 mm. Det fick duga.

Engelsmännen gör hålet med en nål och slipar på baksidan för att få bort raggiga kanter. Borra? Det krävs ju speciell utrustning och bra handlag för att borra ett så litet hål, men borde inte vara omöjligt för en händig amatör.

*

Här en skiss på olika hål. De tre övre i 0,11 mm plåt, det nedre i 0,o1 mm material.

*

Då hålet var klart monterade jag plåtbiten i en skrotad objektivbajonett. Den hamnade 5, 15 mm innanför flänsen på kamerahuset Pentax har 45,46 mm avstånd mellan fläns och sensor så jag fick en brännvidd om 40 mm. Särskilt mycket kortare skulle inte funka om spegeln ska gå fri.

Och så tätade jag alla ljusläckor och gav mig ut i Norrköpings Industrilandskap. Alla bilder tagna med kamera Pentax K-1, stativ, ISO 100, exponeringskompensation -0,7 och Live View. Med Live View ser man vad man får och exponeringen stämmer.

Bild 1. Dammen som avgränsar Holmens gamla industriområde.

*

Bild 2 ff. Fotopromenad genom områdets "baksida" mot vattenfallet som strilar över kanten.

*

Bild 3.

*

Bild 4.

Bild 5.

Bild 6.

Bild 7. Skärpedjupet är ju stort med hålkamera. Här ett test, en vy med två av de otaliga hänglåsen vars nycklar för evigt deponerats i det strömmande vattnet lika suddiga som huset längst bort.

*

Bild 8. Holmentornet sett inifrån området.

Mullrande motorer mötte maj

Motorparad genom stan. Skön stämning, allt lugnt, motorerna mullrar men inte aggressivt. Denna Chevrolet Panel 1951 har bensinmotor om 180 hkr SAE kopplad till en tvåväxlad Power Glide automatlåda, dragkrok och släp.

Då Austin 7 / Morris Mini kom på slutet av 1950-talet var dom ju nåt helt nytt. Motorn på tvären där framme. Växellådan i oljetråget. Skottkärrehjul. Den här bilen har modernare hjul som ger ett större intryck.

Och så en Chrysler New Yorker, en riktig glidare ...............

som här glider vidare medan åskådarna tittar på.

Och gillar man raka fenor gillar man de här!

Lilaste bilen. Åket är väl nåt specialbygge, inregistrerat som Ford Trackster

Digital hålkamera. Del 1.

I söndags 28 april var det World Pinhole Photo Day. Det blev den puff jag behövde för att göra nåt av ett projekt som gått i stå. Göra pinholeobjektiv. Materialet runt hålet hade jag redan skaffat.

Aluminiumburkar för öl och läsk kombinerar styrka, spänst, korrosionsmotstånd och formbarhet. Man får klippa ut plåten och platta till så gott det går.

Burkarna är högteknologi! 1957 hittade man den legering som kunde omforma en rund tjock plåtbit till burkens väggar och botten. Väggtjockleken är nu nere i 0,11 mm. Då var det nätt och jämnt möjligt. Nu tillverkas flera hundra miljarder burkar om året.

https://www.chaluminium.com/the-marvel-of-modern-packaging-how-are-aluminum-cans-made

Hur göra hålet? Traditionellt använder man en knappnål, "pin" på engelska, trycker igenom den i plåten, slipar plant på undersidan och snurrar lite till med nålen för att hålet ska få jämn kant, slipar och snurrar. Jag kom på en alternativ metod, att kallpressa ett koniskt hål så att den effektiva öppningen blir ännu mycket tunnare än med ett borrat hål. Jag placerade plåten på ett hårt porslinsunderlag, satte an hörnet på en instrumentskruvmejsel mot plåten och roterade plåten tills hålet skapats.

Sax, ett skrotat bajonettfäste Pentax K, dubbelhäftande tejp och klart att testa!

Det gick inte så bra. Kanske var hålet för litet så det bara blivit diffraktion? Jag gjorde det lite större. Problemet kvar. Det var ljusläckage. Jag tätade till med svart eltejp och tog den här bilden från balkongen: 

Sen iväg till lunch hos kompisen Lars. Lars är tusenkonstnär, bland annat målare, och det märks på honom, maten och tillbehören.

Jag tog fotona handhållet med Live View. I sökaren syns ju inte ett dugg, med Live View får man det man ser. I efterhand har jag mätt upp hålet till 0,45 mm. För stort för optimal "skärpa". Men man kanske ska omfamna oskärpan och som bonus kunna plåta handhållet? 

En del ljus har läckt in fast jag försökte skärma av med handen.

Här ett stilleben med såssnipa och resterna av fisken från lunchen.

Senare på dan gjorde jag om, gjorde rätt och fick anordningen ljustät. Gjorde ett nytt mindre hål och gick ut i stadsmiljön. Kolla den spännande fortsättningen i kommande "Digital hålkamera. Del 2.". Den kommer här på Cityscapebloggen.